Reaktionär vald till Klassikeramiral, årsmötet 2004
Vid årsmötet utsågs en av Ducatiklubbens mest ökända reaktionärer till Klassikeramiral. Lars Ekeman, medlem nummer 17. Han har i flera sammanhang framträtt som en fanatisk kamskaftsförespråkare förklarade omedelbart efter valet att nu inleds kampen för att återföra kamskaftarna i täten för klubbens alla aktiviteter. Enligt Ekeman finns det ett stort antal kamskaftsägare som han ser som en latent politisk kraft. ”Framsteg genom återgång” kommer att bli ledstjärna i det kommande arbetet för att återuppliva kamskaftarnas svunna storhet!
– Det är dags att återuppliva Taglionis anda. Ner med amerikanarna, förklarade Ekeman för Cucciolos redaktör i tumultet efter årsmötet.
– Vi kommer inte att kompromissa. Ytterst är målet att tvinga fabriken att lägga ner gummibandstillverkningen och återgå till kugghjul, kullager och axlar av stål. Det är något man kan lita på, utropade Ekeman. Uttalandet följdes av instämmande nickar från bland andra Jan Johansson, mer känd som ”Partikeljanne” ägare till en äkta Hailwoodreplika och specialist på hantera situationer med kraschade generatorer, brända ventiler och exploderande batterier.
Den nya Klassikeramiralen vill framhålla flera goda exempel på äkta kamskaftsägare i klubben. Han omnämnde särskilt Lasse Lindgren, tidigare ledamot av styrelsen, som föredömligt med sin Hailwood, för några år sedan vann klubbens värsta bullerpris.
– Det är en härligt rytande maskin han har. – Hör man den på vägarna är det som att återföras till dom bästa åren i slutet på sjuttiotalet, äkta vilddjursvrål, påstod han och fortsatte:
– Kamskaftarna har alltför länge tvingats till en undanskymd tillvaro. Gummibanden finns ju överallt nu för tiden. Man får ju inte ens åka ut på en bana med contidämpare utan att någon ska åberopa lokala bullerbestämmelser. Det var bättre förr, då fanns inte den typen av fjanteri, hävdar den nya Klassikeramiralen med bestämd röst.
– Vi måste återinstifta bullerpriset och genomföra det som vid gjorde förr. Då gasade man efter årsmötet. Jag minns ännu de som monterade hastighetsmätarna under tanken. Vad ska man med dessa till? Det var äkta ducatister!
– Det är för många kamskaftsägare som i brist på uppmuntran och stöd vankar fram och åter i garaget och tittar på sina i bästa fall till hälften hopmonterade kamskaftare.
– Jag känner flera fall: Ta Anders Mansén till exempel. En sådan man med äkta klassisk Ducatibildning som i brist på stöd från klubben hemfallit åt att apatiskt stirra på sin kamskaftare som ligger isärplockad i garaget. Här måste till kamratstöd! utropade Ekeman. Och Mansén måste tillbaka på vägarna!
Den nya Klassikeramiralen är 53 år, gift och har två vuxna barn. Han börjar varje morgon med att studera några sidor i Allan Cathcarts ”Ducati Motorcycles” som kom ut 1983. På nattduksbordet ligger också Machiavellis Il Principe
– Italien bjuder på mycket mera än bara kamskaftare. Här finns många uppslag för vårt kommande arbete, säger denne reaktionär som på fullt allvar menar att Det var bättre förr!
Cucciolos redaktör