Lars Lindgren, Mike Hailwood Replika 1982

Ägare: Lars Lindgren. Medlemsnummer 49 (medlem från våren 1984)
Antal mil: 5 400 mil

När köpte du den? – Jag hittade den på en annons strax före jul 1983. Den

fanns hos en kille uppe i Arvika som hade lämnat in den hos en handlare för försäljning. Jag lyckades byta min Suziki mot duccen. Jag ser misstänksamt på Lasse. – Ja, jag har faktiskt ägt en sådan men du har väl också gjort något dumt när du var ung? Lasse fortsätter: – Efter en hel pratande på telefon så blev det att vi åkte dit på nyårsafton. Köpet gjordes upp på årets sista dag vid köksbordet. Då var det så sent så säljaren tyckte att vi lika gärna kunde blir kvar. Det blev en riktig brakfest så det gick inte att köra hem alltför tidigt dagen därpå. Den hade gått 900 mil när jag köpte den. Han som sålde var lite märklig. Istället för att åka på Hailwooden så körde han och hans tjej Europa runt på en 400:a!

Den har alltså gått 5 400 mil? Ja men det är inte hela sanningen. Det gick ett antal mil när vajern till hastighetsmätaren gick sönder.

Du köpte den 1983, är det en 83:a ? Det uppstår en förlägen tystnad, Lasse har nämligen glömt årsmodellen. – Den hade i alla fall gått två eller tre säsonger så mycket kommer jag ihåg, säger han till slut. Efter en kontroll hos bilregistret kan Cucciolos medarbetare upplysa om att det är en Hailwood av 1982 års modell.

Den verkar helt i original – Ja, jag har valt att behålla den i original. Det ligger ett värde att behålla den i originalskick och den har utstrålning så det räcker utan att man måste bygga om den. Jag gjorde dock om oljereningen. Motorn har ju samma grundkonstruktion som den som Mike Hailwood körde på Isle of Man 1978 och oljereningen är nästan obefintlig. Nu passerar all olja genom filtret. Jag körde också ett tag med hemmagjorda megafoner men till och med jag tyckte att den lät lite för mycket så nu är det Contis i original som gäller. Faktiskt är det dessa som har suttit på från början.

Vilken är den mest dramatiska händelsen? Det var nog när jag blev stoppad av några funktionärer (poliser). Jag hade inget lyse. När de besiktigade hojen såg de att jag saknade skattemärke. Det blev en lång diskussion. Men jag stod på mig och hävdade att det var en provkörning för att pröva ventilfjädrarna och till slut fick jag åka. Utan böter!

Har det hänt något mera? Lasse funderar, – Jo, jag har ju som alla andra råkat ut för att returfjädern i växellådan gått av. Min bror och jag hade bestämt oss för att ta en helgtur och hamnade till slut i Smygehuk Det var på vägen hem därifrån. Den rullade på som en oljad blixt. Jag hade hur kul som helst ända tills det inte gick att växla.. Vi stannade mitt på vischan. Det var inte så kul. Det gick och växla mellan fyran och femman. Jag körde hela vägen hem till Norrköping men man fick ju hålla sig över 100 km/tim. En zenprodukt hade inte klarat en sådan resa men med en ducce går det bra.

Har det hänt något roligt? Lasse ser fundersam ut. – Ett år åkte jag och en kompis till en mc-mässa i Köln. På vägen dit stötte vi på några andra från Sverige. Världen är ändå bra liten tänkte jag för mig själv, när jag såg att en i gänget var förre ägaren till Hailwooden. Han såg förvånad på mig och duccen och utbrast: Hur kan man åka så långt på en ducce? Jag tror att han menade allvar. En sådan man kan aldrig bli en ducatist. En annan rolig grej var årsmötet på Ducatifarbriken i Bologna. Familjen fick flyga ner medan jag och Gunnar Nuija körde motorcykel ner. Förutom att vara med på årsmötet så hade vi bestämt att vi skulle köra runt på småvägarna vid Monte di Grappa. Det var då jag fick ett laddningsfel. Vi trodde att det var regulatorn så Gunnar fixade fram en begagnad med felet var kvar. Till slut fann vi att det var kortis i generatorn och då blev till att köpa en ny sådan. Det var ju kanske inte så kul men resan var en var roligaste jag gjort.

Du mekar ju själv, har du gjort någon riktigt tabbe? Sådant vill man helst inte tala om, Lasse är tyst en stund. Det var nog när jag borrade hål för nya oljereningen. Jag tyckte jag gjorde allt för att det inte skull hamna några borrspån i motorn. Hur det än var så hamnade en liten spåna i generatorn, Magneten till generatorn var mycket starkare en den magnet som jag samlade upp spånorna med. Det var tillräckligt för att hela generatorlindningen skulle paja. Så det blev till att beställa en helt nya från Biscaya. Jag har råkat ut för en del andra saker. En av de värsta var när jag trodde att reläet gått sönder. Jag köpte en nytt från Pelle Skogman i Kalix. Skruvade dit det, bara för att upptäcka att felet var kvar. Som jag letade. Efter en otrolig mängd tester återstod bara en förklaring. Det nya reläet var också trasigt.

Varför äga en kamskaftducati? Man kan åka motorcykel men man kör en ducce.

Har du något valspråk? Svaret kommer snabbt: Huvudet på skaft, SDK ® , Lasse ser pillemarisk ut och jag låter bli att fråga vad r:et står för.